Frida Siv Regina

Ännu en ny dag i mitt liv, bland dem sista som 19-åring. I morgon händer det, i morgon är det dags. Jag tar mina saker och lämnar det här för gott. Bort, bort, bort härifrån. Frida ska göra något nytt av sitt liv. Blir ett stor besök av Örebro på fredag för att shoppa. Shoppa som aldrig förr för att få nya saker till mit hem, nya saker till bara mig själv :) Ibland mår man bra, så där riktigt bra. Det är inte ofta MEN det händer och det är det som är viktigaste. Ofta är jag nere på botten och klarar knappt att krypa och då önskar man sig vidare i livet, bort härifrån. Men så kommer det dagar då jag får träffa min älskade. Det är han som gör att jag inte alltid har det så jobbigt. Han är en av de få människorna som finns nära mig i livet. Alla andra verkar ha sprungit härifrån och gömt sig för att slippa komma mig nära och se hur jag egentligen mår. Är ni för fega och inte bryr er så är ni iaf inte mina vänner. Det är erat eget val, jag har klarat mig själv så länge och kommer troligen göra det ett tag till. Det ensamma livet är det tråkiga livet. Men det är mitt liv och som det är nu så är jag bara på väg ännu längre ner. Önskar att även jag kunde få vara lycklig. Men det är tydligen inte så det ska vara.

Det spelar ingen roll längre om jag hör av mig till anndra människor, jag får iaf inget tillbaka. Sitter ändå här själv och sjukt ensam. Ett besök eller ett samtal skulle vara så bra för min del. Men det är för mycket begärt. Det är igen idé att tycka synd om sig själv. Jag får bara skit för det ändå.