Frida Siv Regina

Godkväll.
Har glömt att skrivit om våran julvecka, det var en av de värsta i hela mitt liv.
Det började redan måndag den 20 December, Nellie vaknade och var hostig och lät lite konstigt.
Under dagen blev det bara värre och värre, jag frågade mamma vad hon tyckte att jag skulle göra. Hon tyckte att jag skulle avvakta till dagen efter och se om det blev värre.
Nellie somnade iaf för natten och vaknade flera gånger av att hon hade det jobbigt. Gav henne medicin men det hjälpte bara en kort stund.
När jag gick in till Nellie vid 6 på morgonen så tyckte jag att det var alldeles för jobbigt för vad jag som förälder klarade av. Ringde och väckte min mamma och frågade vad jag skulle göra, hon sa att jag skulle ringa sjukvårdsrådgiviningen. Nellie mådde alldeles för dåligt så jag bad mamma ringa istället. Jag ville koncentrera mig på henne medans mamma ringde.
De talade om för mamma att när ett barn har det jobbigt med andningen så ska man ringa 112. När manna ringde och berättade så brast allt för mig, men det tog mig bara några sekunder innan jag insåg att jag måste vara stark inför Nellie.
Jag försökte klä på mig samtidigt som jag höll i Nellie, hon ville gärna vara nära mig.
Vi satt oss i soffan och mamma kom precis innan ambulansen. Nellie blev jätteglad när hon fick syn på sin mormor, började hoppa i mitt knä och vinka massor.
Mamma hade även hunnit ringa Björn som jobbade, han tog sig till sjukjuset så att han var där samtidigt som oss.
Det visade sig att hon hade fått krupp och det gör att man får svårt att andas.
Hon fick medicin på sjukhuset som hjälte henne.

Det blev sedan torsdag och jag började bli mer och mer orolig för Nellie, hon hade börjat låta konstigt igen. Nu på ett annat sätt. Jag satt Nellie i bilen och åkte in igen, de lyssnade på henne och tyckte att hon hade det jobbigt med både in- och utandningen. Hon fick medicin även denna gång.
Läkaren berättade för oss att hon tror att Nellie har fått både krupp och förkylningsasma. Men man måste vara två läkare som bekräftar det, så vi blev skickade till en jourbarnläkare. Men det tog 4 timmar från att hon fick medicinen till att läkaren lyssnade på henne. Medicinen hade börjat verka och han kunde inte höra.

Han bad oss åka in direkt nästa gång, redan vid första tecknet på att hon har det jobbigt. Då kommer vi förmodligen få en inhalator som kommer hjälpa oss här hemma när Nellie har det jobbigt.

Stackars mammas älskade tjej.



Nellie och pappa på sjukhuset. Nellie med sin nalle som hon fick av ambulansen.

Godkväll.
Nu har jag varit jättedålig på att uppdatera min blogg. Nellie har varit dålig i en hel vecka igen, så jag har ägnat all min tid åt henne. Nu börjar hon bli bättre och blir bara mer och mer tokig.

Skriver mer imorgon för nu är jag för trött för att sitta här.