SLUTA


Nya tider, nya minnen, ny saknad, nya helvete-saker. Ja det känns hårt ibland att erkänna att man känner saknad. Men ibland gör man faktist det. Sitter och väntar på att min mamma ska få ännu en sjukdom. Allting drabbar min söta mamma. Tycker så synd om henne, att hon ska behöva ha så ont jämt. Känner att nu är det inte långt kvar tills jag för ta över den här sjukdomen också. Jag var inte gammal när doktorerna opererade mig för WPW, en hjärtsjukdom.
Kan inte den här jävla skiten drabba någon annan famij. Varför just min?

Om några veckor är det exakt tre år sedan jag låg på operationsbordet och de lagade mitt hjärta, i vaket tillstånd bökade de omkring i mitt hjärta i över 5-6 timmar. 12/11. Dagen förre min kära mammas födelsedag.

NU FÅR DET VARA SLUT PÅ DET HÄR.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback