Fridas sätt att ta tag i livet..
11 Januari 2008 bestämde jag mig för att försöka ta tag i livet. Jag hade börjat gå upp en del i vikt och kläderna satt alldeles för tajt.
Det jag hade att välja på var att besegra kilona eller behöva köpa en helt ny garderob.
Valet var enkelt, jag ville inte vara tjock längre. Jag hade bestämt mig för att besegra kilona!
From, den fredagen så slutade jag äta all den skräp som jag dagligen hävde i mig.
Godis och färdigmat var inte längre min vardag. Kilona började rasa och min kropp blev bara piggare och piggare,
Men redan efter en vecka kom första bakslaget, jag och min dåvarande pojkvän Mathias gick skilda vägar efter ett par år tillsammans. Vilket då kändes som om jag lika gärna kunde ge upp allt.
Jag slutade äta helt ett tag, kilona fortsatte rasa. Men en dag slog det mig att jag bara mådde ännu sämre av att fortsätta i den stilen. Det sista Mathias sa till mig var att inte ge upp det jag höll på med för han visste att jag skulle klara det. Även min mamma var lika envis med att jag skulle fortsätta kämpa!
Jag började äta igen och gick upp i vikt igen. Men jag fortsätta i den goda stilen att äta rätt och röra mig samtidigt. Med hjälp av min syster Linda och min kompis My så orkade jag röra mig långa sträckor, åsbosjön runt var en vardag för mig. Jag fick motion samtidigt som jag kunde tänka fritt!
Mitt första mål var att komma under 60 kilo, väl där fortsatte jag till nästa mål, vilket var att tappa några kilo till.
Efter bara mindre än 8 veckor så hade jag tappat runt 7-8 kilo.
Min kropp hade blivit mycket snyggare och jag mådde mycket bättre. Jag fortsatte sedan äta rätt och satt igång med gymmandet.
Jag bestämde mig för att få kroppen att stanna på den vikten, jag började äta onytikt igen men fortfarande inte varje dag. Sen dess har jag tappat ett kilo till och trivs jätte bra på den vikten som jag har nu.
Men fortfarande på hela det här året, på fyra månader så har jag inte så mycke som äns smakat på en pizza, det är inget som jag saknar eller kommer att sakna. Men en dag när jag känner mig värd det eller är sugen på det så kommer jag äta det. Inte idag och inte imorgon men en vacker dag i framtiden!
Jag fortsätter kämpa med gymmet och tränandet, jag mår bättre av det och min kropp går inte upp i vikt igen. Jag fuskar annars väldigt mycket med att gå ut och gå. Även fast att jag tycker att det är jätte skönt så tar det emot att ta steget. Men jag rör mig tillräckligt mycket för att jag ska må bra. Det är faktist huvudsaken.
Tack vare en blogg och en tjej http://mindottervera.webblogg.se , så tog jag tag i livet. Utan att jag äns kände henne så gav hon mig styrka genom sitt eget kämpande. Tack snälla du!
Tack underbara ni som har hjälpt mig att komma dit jag är idag!
Jag älskar er!
Det jag hade att välja på var att besegra kilona eller behöva köpa en helt ny garderob.
Valet var enkelt, jag ville inte vara tjock längre. Jag hade bestämt mig för att besegra kilona!
From, den fredagen så slutade jag äta all den skräp som jag dagligen hävde i mig.
Godis och färdigmat var inte längre min vardag. Kilona började rasa och min kropp blev bara piggare och piggare,
Men redan efter en vecka kom första bakslaget, jag och min dåvarande pojkvän Mathias gick skilda vägar efter ett par år tillsammans. Vilket då kändes som om jag lika gärna kunde ge upp allt.
Jag slutade äta helt ett tag, kilona fortsatte rasa. Men en dag slog det mig att jag bara mådde ännu sämre av att fortsätta i den stilen. Det sista Mathias sa till mig var att inte ge upp det jag höll på med för han visste att jag skulle klara det. Även min mamma var lika envis med att jag skulle fortsätta kämpa!
Jag började äta igen och gick upp i vikt igen. Men jag fortsätta i den goda stilen att äta rätt och röra mig samtidigt. Med hjälp av min syster Linda och min kompis My så orkade jag röra mig långa sträckor, åsbosjön runt var en vardag för mig. Jag fick motion samtidigt som jag kunde tänka fritt!
Mitt första mål var att komma under 60 kilo, väl där fortsatte jag till nästa mål, vilket var att tappa några kilo till.
Efter bara mindre än 8 veckor så hade jag tappat runt 7-8 kilo.
Min kropp hade blivit mycket snyggare och jag mådde mycket bättre. Jag fortsatte sedan äta rätt och satt igång med gymmandet.
Jag bestämde mig för att få kroppen att stanna på den vikten, jag började äta onytikt igen men fortfarande inte varje dag. Sen dess har jag tappat ett kilo till och trivs jätte bra på den vikten som jag har nu.
Men fortfarande på hela det här året, på fyra månader så har jag inte så mycke som äns smakat på en pizza, det är inget som jag saknar eller kommer att sakna. Men en dag när jag känner mig värd det eller är sugen på det så kommer jag äta det. Inte idag och inte imorgon men en vacker dag i framtiden!
Jag fortsätter kämpa med gymmet och tränandet, jag mår bättre av det och min kropp går inte upp i vikt igen. Jag fuskar annars väldigt mycket med att gå ut och gå. Även fast att jag tycker att det är jätte skönt så tar det emot att ta steget. Men jag rör mig tillräckligt mycket för att jag ska må bra. Det är faktist huvudsaken.
Tack vare en blogg och en tjej http://mindottervera.webblogg.se , så tog jag tag i livet. Utan att jag äns kände henne så gav hon mig styrka genom sitt eget kämpande. Tack snälla du!
Tack underbara ni som har hjälpt mig att komma dit jag är idag!
Jag älskar er!
Kommentarer
Postat av: yoos.blogg.se
Hejsan Frida. yess han var sjuk :( så det är sorgligt men han var gammal också..
Vad glad jag blev när jag läste din blogg vad duktig du är =) Kämpa på!
Kramar Jossan!
Postat av: Emma
åå gud jag blir ju helt rörd här!!!
Måste säga tack detsamma, ditt inlägg här oh nu gav mig mer kraft att försäka ändra det jag tror att jag inte orkar just nu, men om jag inte orkar idag när ska jag då orka hmm???
riktigt glad för din skull =)
massor av kramar
Trackback